Ja här sitter jag och Dalia och väntar på bättre tider. Alltså tiden då Dalia känner för att sova, det verkar vara stört omöjligt ikväll. Eller inte helt förresten...sedan halv åtta har hon skrikit efter mjölk ungefär en gång i halvtimmen och efter varje avslutad måltid har hon somnat i mitt knä men så fort jag tror att kusten är klar och lägger henne i sängen börjar hon vråla igen. Jag tycker nog att hon borde vara åtminstone lite tacksam över att hon faktiskt får sova som en kung mellan oss i vår säng, men inte tillstymmelse till tacksamhet idag inte. Vi får nog allt lägga i en högre växel när det gäller napptränandet, för det håller ju inte att vägra ta nappen när man har ett sugbehov som är större än störst.
Jahopp...tre timmar kvar till Dalias pappa ska upp för att jobba. Det kanske är det hon väntar på den lilla filuren, planen kanske är att parkera sig i babyskyddet och smita med pappa till jobbet för att åka bil och testköra lite volvosar. Jaja jag tänker inte fråga henne om det nu, jag försöker tråka henne till sömns genom tystnad.
Då var det dags igen...blomman är sugen på ännu en nattamacka!