Idag gick vi in i vecka 38 och jag har fortfarande inte så mycket att klaga på:) Humöret har varit stabilt under hela graviditeten, till skillnad från hur det kan vara i vanliga fall...lider av PMS from hell och herregud vad skönt det varit att slippa det. Inga direkta krämpor men däremot börjar tröttheten bli lite mer påtaglig och kroppen lite stelare. Många säger att man boar och donar som bara den de sista veckorna, för mig är det nog tvärtom. Jag har boat som sjutton de senaste 8 månaderna men nu börjar däremot energin till det tunnas av något. Det känns verkligen att det börjar närma sig nu...att bebis kan komma när som helst. Samtidigt känns det som att det är flera månader bort...kanske för att jag hela tiden gått och väntat på alla krämpor och andra åkommor som man hör att andra drabbas av men som ännu inte dykt upp.