Några bilder från i måndags då vi var iväg och åkte wakeboard och vattenskidor...Eller vi och vi, det var bara Martin som åkte och Johan nöjde sig med att ratta båten. Var faktiskt första gången jag såg Martin in action på brädan eftersom han inte åkt så mycket de senaste åren. Men oj vad duktig han var...det var nästan så jag blev lite imponerad av honom;-)



Det var även första gången vi fick träffa lilla Nike som nu har hunnit bli dryga tre månader gammal. Vi som tycker Dalia har växt en hel del redan, men vilken skillnad i storlek det är på en plutt som är 5 veckor och en som är 13...nästan lite galet.
Linda hade bakat mumsiga muffins med äpple och peccannöt som hon bjöd oss på, satt mycket fint i magen kan jag tala om för er=)

Här har vi då dagens egobild och påklistrade smile.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände...

men troligtvis har jag fått i mig för mycket giftiga ångor från ytterdörren som jag håller på att måla, ni kan se den skymta där i bakgrunden. Eller så har jag bara för mycket tid över idag, det verkar som att Dalia tar igen nattens förlorade sömn.


Här är ängeln som fick följa med mig hem i lördags. Den står nu placerad på månbordet i hallen och håller ett vakande öga över alla som passerar genom ytterdörren=)

Tji fick jag för att jag häromdagen skrev om Dalias vana att sova hela långa natten igenom. Inatt somnade hon inte förrän klockan slagit 2 och halv 8 imorse gnyddes det på friskt bredvid mig i sängen, då tyckte tydligen Dalia att det var dags att stiga upp för lite frukost och lek.
Blomman gör framsteg varje dag, hon blir mer och mer medveten och kikar på vad som händer runtomkring henne. Just nu sitter hon lugnt och stilla i soffan och kollar på Hem till Gården i brist på bättre. Något annat som är roligt är när mamma och pappa knasar sig, då skrattar hon så gott åt oss så...och gissa om man smälter:)

I eftermiddag ska vi tillsammans med lilla Nike (junibebis) och hennes föräldrar dra iväg till någon sjö för att åka wakeboard. Eller ja...fäderna ska iaf åka. Jag, Dalia, Nike och hennes mamma Linda ska väl mest sitta och fika och ha det gott vid strandkanten=) Vi får hålla alla tummar vi har för att det blir uppehållsväder...vi är ju trots allt i Borås.

sitter vår lilla knubbis och sover i sitt älskade babyskydd. Jag hade ställt klockan på 8 imorse för att gå upp och måla lite innan Dalia skulle vakna vid 10-snåret, som hon brukar göra allt som oftast. Men ack så jag bedrog mig...för Dalia hade också ställt sin klocka på 8. Nu har vi ätit och lekt lite och hon har slocknat igen...vi får se hur länge det varar så jag ska snabbt som attan hugga tag i målarpenseln och dra några drag.



Här är den plats där Dalia helst tillbringar sina dagar och även helst tar sina tupplurar, lite slappt hängandes över mammas axel=)

Sådär ja...nu är köket ytterligare ett snäpp närmre slutmålet. Mamma och pappa var här idag och hälsade på Dalia och passade även på att hjälpa till med att få spishäll och ugn på plats och installerat, mycket bra myckat bra. Jag drog även med mamma för en titt på shoppingutbudet (vilket inte är särskilt stort)här i samhället och det verkar som att utbudet mot alla odds fick godkänt. Med oss hem fick vi en underbart doftande tvål, en ängel samt 4 mazariner till förmiddagsfikat:)
Jag har även fått målat ytterligare en av våra dörrar idag...och nu sitter jag med en ammande Dalia i knät och väntar på att Martin ska komma hem från en löptur så även jag kan ge mig ut i duggregnet och jogga en sväng.

Nu är det softing på hög nivå i TV-soffan som gäller. Kollat Idol och käkat tacos, glass och godis (vissa av oss har sörplat i sig mjölk i mängder) så nu är vi alla mätta och belåtna.
Imorgon kommer mamma och pappa och hälsar på så det ser vi fram emot. De är ena hejare på det där med renovering och är alltid villiga att hjälpa till så imorgon ska vi få lite hjälp med att färdigställa det som är kvar att göra med köket. Husfixandet går sakta men säkert framåt, även om vi legat lite lågt med det sedan Dalia kom till världen. Lite varje dag är vårt motto så idag har Martin satt lite kakel i köket och jag har målat ett par av våra hemska furudörrar, vita och fina är de nu=) Bilder kommer senare.
 

Som ni ser så har jag inte varit inne på bloggen på evigheter men det har varit fullt upp med att komma in i alla nya rutiner med lilla Dalia. 

Jag går runt som i en lyckobubbla...så mycket har hänt det senaste året. Tänk att nu har jag äntligen en alldeles egen underbar liten familj som jag älskar över allt annat. Som lök på laxen har jag ett eget hus att fixa och dona med också:-) 
Detta vågade jag aldrig tro för bara ett år sedan. Då bodde jag fortfarande i Jönköping, 10 mil ifrån min älskling och fick vara glad om vi kunde ses under helgerna. Två års distansförhållande tar på krafterna och jag var utled på allt vad ett distansförhållande innebär.
Till slut löste sig saker och ting och jag kunde i september-09 flytta in hos älsklingen i hans lägenhet i Borås. I december fick vi reda på att vi väntade ett litet underverk och vi drog även iväg på en långresa (med mina systrar och föräldrar) till Australien och Thailand.
Väl hemma var det bara till att sätta igång och leta hus för ingen av oss var särskilt sugen på att bo kvar i en liten tvåa på tredje våningen och utan hiss när underverket skulle anlända. Efter mycket letande, många visningar och några budgivningar fick vi så äntligen vårat hus och flyttade in i Juni, sju veckor innan beräknad födsel:-)

Lillan är nu 5 veckor gammal och har börjat stabilisera sin dygnsrytm. Hon somnar i vår säng när vi lägger oss med henne mellan 22-24 tiden. Sedan sover hon gott hela natten och oftast ända fram till runt 10-snåret, brukar endast göra en amningspaus runt 6-tiden så jag får många sköna timmars nattsömn=) Annat var det de första två veckorna, då var hon vaken dygnet runt kändes det som och man undrade hur länge det skulle pågå.
Om dagarna vill hon gärna bli buren på mest hela tiden vare sig hon är vaken eller sover, hon verkar ha rätt kort stubin den lilla kråkan (undrar vem hon fått den ifrån *host host*) lägger jag ner henne blir hon genast arg och protesterar. Just nu sitter hon på min mage i selen och sussar så gott så.

När jag får lite egentid ger jag mig gärna ut på ett litet cykelpass. I förrgår var jag till och med ute och joggade lite lugnt för första gången på 8 månader. Det gick kanonbra, hade inga känningar alls av förlossningen och kunde mala på i 40 minuter utan problem:-)
Dalia gillar tyvär inte att ligga i vagnen och blir kinkig redan efter några minuter så vi kommer inte ut på några promenader, därför är det underbart skönt att kunna unna sig lite egenträning om det passar in mellan alla amningar och annat. Hoppas verkligen att hon lär sig tycka om vagnen för det skulle underlätta stort för oss när pappa är och jobbar och vi är själva hemma om dagarna (och kvällarna)

Det blev ett något rörigt inlägg ser jag, men det får la funka ändå.
Jahopp...idag är det fredag och det innebär ju självklart obligatoriskt fredagsmys med familjen. Med god mat och en rejäl skål med godis. Det är så jag trivs som allra bäst=)

Ha en underbar helg allesammans! =)

Då magkänslan sa oss...och vi kände oss nästan helt bombsäkra på att vi skulle få ett gossebarn så inredde vi barnrummet i ljusblått. Men ack så vi bedrog oss för ut tittade ju som bekant en go liten tösabit, så nu har jag uppgraderat rummet med lite rosa detaljer istället, vilket också var tanken om utifall att storken trots allt skulle komma med en flicka till oss=)

Idag är det 11 dagar sedan lillskruttan kom till oss. Dagarna har gått otroligt fort och hon har upptagit mer tid än jag någonsin kunnat ana att en sån liten skrutt kunde göra. Sömnen har det blivit lite si och så med och det har varit slitsamt men nu verkar det som att hon börjar hitta sina rutiner och sover rätt så bra till och med om nätterna...eller ja, iaf igår natt och vi hoppas på detsamma inatt=)

Har redan tappat 9 av de 13 kilon som jag lade på mig under graviditeten och magen ser ut ungefär som innan. Dagen efter förlossningen hade jag bara tappat 5-6 kilo men nu när amningen kommit igång på allvar så har ytterligare några kilon tappats, väldigt smidigt det där. Å andra sidan är Dalia inte så effektiv när hon ammar så vi lägger många timmar på det varje dag. Hon ligger mest och småsuttar och ser ut att ha det allmänt mysigt...ingen stress där inte=)

Var i Göteborg idag där pappa Martin genomgick en ögonlaseroperation. Under de två timmarna det tog så var jag och Dalia och gick med vagnen nere vid hamnen för att fördriva tiden. Skruttan var lugn och sov hela tiden, men nu har jag inte bara ett litet barn att ta hand om utan även ett stort "barn" som kräver sin omvårdnad;)

Nu hör jag någon som gnyr och vill ha mat så det är bäst jag avslutar här illa kvickt, annars får jag en ilsken liten tös på halsen.

Hittade denna lista inne hos Linda och tog mig friheten att tjyva den=)

När fick du reda på att du var gravid? Oj, har inte riktigt koll på det datumet.
Blev det en chock? Absolut inte, men vi blev lite förvånade att det gick så fort sedan vi väl försökt:)
Hur gammal var du? 34
Hade du mycket halsbränna? Inte någon gång.
Spydde du mycket? Spydde aldrig men mådde illa de första 14 veckorna, och speciellt under vår Thailandsresa.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Ingen favoriträtt, men jag kan inte längre äta thaimat och inte heller känna lukten av det...urk.
Hade du mycket foglossning? Endast om jag var ute och promenerade mycket men jag försökte hålla mig borta från det, bodde istället på min cykel ända fram till slutet:)
Hade du sammandragningar? Endast när jag "ansträngde" mig, magen drog ihop sig men inget som gjorde ont.
Ditt sf mått som störst? 36 tror jag
Har du fått bristningar? Inte en enda. 
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag var nästan helt bombsäker på att det skulle bli en liten gosse, en kopia av sin far. Jag inredde barnrummet i ljusblått men ut tittade en liten tösabit:)
Vad hoppades du på? Hoppades innerligt att vår lilla krabba slulle vara frisk och kry. 
Hade du mycket vätska i kroppen? Inte alls faktiskt, trots en helvetisk värme vissa dagar. Jag som annars har lätt för att samla på mig vätska.
Hur mycket gick du upp i vikt? 13 kilo
Hur ser du på graviditeten idag? Jag hade en otroligt lätt och smidig graviditet, jag som älskar att träna och hålla igång kunde göra det ända fram tills att jag gick på övertid och drog på mig feber och grejer. Det var bara de sista 11 dagarna jag gick över som var riktigt kämpiga.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hoppades på att vår lilla klimp skulle titta ut lite tidigare men ack så jag bedrog mig. Annars ville jag väl att det skulle gå snabbt och utan komplikationer.
Gick du över tiden? 11 långa dagar 
När började din förlossning? Någon gång runt lunchtid anade jag att slemproppen hade gått, vid femtiden började jag känna en tryckande känsla nedåt...lite bajsnödig sådär:) Vid 21-tiden förstod jag att jag hade fått värkar med 7 minuters mellanrum, även om de inte gjorde så fasligt ont. Vid midnatt var värkarna kämpigare och med 5 minuters mellanrum. Klockan 02.45 gick sedan vattnet...det var som en balong som sprack och oj vad förvånad jag blev där jag stod och höll mig i ett bord:) Efter det kom en värk där det kändes som att klimpen i magen skulle komma ut vilken sekund som helst så då bestämde jag mig för att vi måste in till BB på studs.
Hur lång tid tog det? Från det jag kallar för första värk tog det ca 9 timmar, väl inne på förlossningen var hon ute på 2 timmar:)
Hur mycket var du öppen när ni kom in? Helt öppen, 10 cm.
Vad tyckte du var jobbigast? De två-tre sista värkarna innan hon var ute. Gjorde inte så ont men det var en väldigt obehaglig känsla då det tryckte på nedåt så in i norden. Tror jag krystade lite lätt två gånger annars gick det av sig självt. 
Var du rädd för något? Inte så mycket innan men jag ogillar sjukhus så väl därinne var jag lite skraj inför vad som väntade.
Grät du? Faktiskt inga tårar, jag blev bara så paff när hon kom ut så fort. Tårarna stod Dalias pappa för:)
Skrek du? Jag skrek lite under värkarna i slutskedet. 
Tog du nått smärtstillande? Endast lustgas, något annat hann jag inte få.
Blev du sydd? Ja, hur mycket vet jag dock inte.
Dragen med sugklocka? Nej.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Jag och Martin. Vid sista värken ringde Martin på klockan och in kom en undersköterska som vart väldigt överrumplad då Dalia tittade ut sekunden efter att hon kommit in.
Hade du någon nära med dig? Martin...tack för allt lugn och stöd du gav mig. Även om du bara hann vara med om 3 timmar av förlossningen;)
Hur stor var bebisen? 3700 gram och 51 cm lång
Blev det en pojke eller flicka? flicka
Vad fick hon heta? Dalia eller Dahlia. Vi är än så länge osäkra på stavningen.
Hur ser du på förlossningen idag? En otroligt häftig upplevelse som jag är så glad över att jag fått chansen att vara med om!
Var allting värt det? Oh Ja!
Ammar du? Ja, men än så länge har det inte kommit igång fullt ut.
Hur gammal är bebisen nu? 5 dagar. 
När kommer nästa barn? Ska det bli en till så får vi nog inte vänta allt för länge=)

Vi njuter av vår nya lilla älskade familjemedlem=)
Men det har blivit lite si och så med sömnen sedan den magiska natten då krabban förvandlades till en liten Dalia... Just nu sitter vi framför TV:n och stumpan sussar sött i pappas knä. Med hjälp av våfflor, sylt och grädde laddas det nu inför ännu en sömnlös natt med mycket action och en liten stumpa som verkligen vill ha ALL form av uppmärksamhet från mamma och pappa=)

Äntligen är hon hemma...vår lilla Dalia kom till oss tidigt igår morse. Vi mår alla bra och allt gick oväntat fort och smärtfritt. Som alla andra nyblivna föräldrar så tycker vi att hon är det vackraste vi någonsin skådat:-)

Lycka!

Efter att ha bott i pyjamas under några dagar så känns det skönt att kamma till sig och hoppa i normala kläder igen. Detta är då dagens jag, 10 dagar efter BF ...Som synes är det som vanligt jag själv som är mästerfotografen och samma vidriga furudörr som vanligt lyser i bakgrunden. I höst då jäklar ska det målas dörrar så det står härliga till.

Så underbart att ha blivit av med febern, den var riktigt knäckande de dagar jag låg däckad. Inte roligt alls att dra på sig det när man redan är över veckan efter BF. Nu är det bara snuvighet och en rivig hosta som är kvar, men vad gör väl det...jag är iaf någorlunda pigg igen=)

Jag gav mig iväg en sväng ut på "byn" där jag bor nu i eftermiddag. Passade bland annat på att gå in i en affär här i utkanten som jag länge varit nyfiken på. Ser ut som en gammal fabrikslokal med en massa skräp till salu, men genom fönstren har jag anat mig till att det kanske faktiskt går att göra ett och annat fynd där inne trots allt. Oh yes vad glad jag blev när jag såg att de hade mängder av "gamla" kort, planscher och reklambilder. Precis vad jag varit ute efter ett litet tag, så jag köpte på mig en bunt...korten för endast 5 kr stycket. Får nog åka dit och införskaffa fler tror jag dessutom, innan de tar slut...sådant är alltid bra att ha ett litet lager av hemma. Nu står några av dem prydligt uppställda på mina tavellister, en i TV-rummet och en i krabbans rum=)

Ett slemmigt litet tecken, kan det kanske vara något på G...!?


Barnmorskan till den gravida kvinnan som just kommit in till förlossningen:
-Har slemproppen gått än?
-Ja...han gick just ut för att parkera bilen!

=)

Gissar på att Kent med Gamla Ullevi  kommer bli en klar favorit även hos krabban när h*n kommit ut till oss...Fast risken finns nog även att krabban kommer anse att den redan är totalt  sönderspelad här hemma.

http://www.youtube.com/watch?v=jljMKtDwbVg

för era fina kommentarer=)
Kanske får jag ge bloggen en andra chans trots allt, när gnistan är bättre...för just nu är den inte på topp. 9 dagar efter beräknad födsel och jag ligger däckad med feber och halsont. Känns inte som någon upphetsande tanke att åka in och föda i detta tillståndet...Känns heller inte så upphetsande om dagarna bara skulle trilla på utan att något händer, så jag får bli igångsatt.
Men...jag låter bloggen ligga kvar och kanske återkommer när bebis äntligen är ute:-)